För ett par år sedan började jag måla bilder inspirerade av Tomas Tranströmers vackra dikter. Med anledning av den store poetens bortgång har jag nu samlat ihop bilderna och lägger ut dem på nytt.

Hemma stod allvetande Encyklopedin, en meter i bokhyllan, jag lärde mig läsa i den.
Men varje människa får sin egen encyklopedi skriven, den växer fram i varje själ,

den skrivs från födelsen och framåt, de hundratusentals sidorna står pressade mot varann
och ändå med luft emellan! som de dallrande löven i en skog. 
Motsägelsernas bok.

Det som står där ändras varje stund, bilderna retuscherar sig själva, orden flimrar.
En svallvåg rullar genom texten, den följs av nästa svallvåg, och nästa...........



Från KORT PAUS I ORGELKONSERTEN ur DET VILDA TORGET

**********************************************************************************************************

Rummets enda fönster vetter mot någonting annat:

Det Vilda Torget,

en mark som jäser, en stor skälvande yta, ibland full 

av folk och ibland öde.

Det jag har inombords materialiseras där, all skräck,

alla förhoppningar.

Allt det otänkbara som ändå skall hända.

Från CARILLON ur DET VILDA TORGET

***********************************************************************************************************

Att alltid vara synlig - leva i en svärm av ögon -

måste ge ett särskilt ansiktsuttryck.

Ansikte överdraget med lera.

Från ENSAMHET ur KLANGER OCH SPÅR

********************************************************************************************************

Mumlandet stiger och sjunker

medan de delar upp mellan sig

himlen, skuggorna, sandkornen.

Från ENSAMHET ur KLANGER OCH SPÅR

********************************************************************************************************

Jag måste vara ensam 

tio minuter på morgonen

och tio minuter på kvällen.

- Utan program.

Alla står i kö hos alla.

Flera.

En.

Från ENSAMHET ur KLANGER OCH SPÅR

*******************************************************************************************************

Ett plötsligt korsdrag och gardinen fladdrar.

Tystnaden ringer som en väckarklocka.

Ett plötsligt korsdrag och gardinen fladdrar.

Tills avlägset en dörr hörs slå igen

långt borta i ett annat år.

Från ELEGI ur 17 DIKTER

*******************************************************************************************************

Förr gick jag med mjölkhinken genom skogen.
Violetta stammar på alla sidor.
Ett gammalt skämt hängde därinne
lika vackert som ett votivskepp.


Från HOMMAGE ur KLANGER OCH SPÅR


****************************************************************************************************

Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.
Det skymtar rakt, stilla i klara nätter
i väntan liksom vi på ögonblicket
då snöflingorna slår ut i rymden.


Från TRÄDET OCH SKYN ur DEN HALVFÄRDIGA HIMLEN


****************************************************************************************************

Mitt i livet händer att döden kommer och tar mått på människan.Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta.

Från SVARTA VYKORT II ur DET VILDA TORGET

***************************************************************************************************

Dagsljuset träffade ansiktet på en som sov.
Han fick en livligare dröm men vaknade ej.

Mörkret träffade ansiktet på en som gick
bland de andra i solens starka otåliga strålar.

Det mörknade plötsligt som av ett störtregn.
Jag stod i ett rum som rymde alla ögonblick -
ett fjärilsmuseum.

Och ändå solen lika starkt som förut.
Dess otåliga penslar målade världen.

HEMLIGHETER PÅ VÄGEN

********************************************************************************************

Gatorna har uppfyllts av människor.

Och damen som skyndar i trängseln väger försiktigt det sista dagsljuset på

sina ögons våg.

Frå CAPRICHOS ur HEMLIGHETER PÅ VÄGEN

********************************************************************************************************

I gryningen trampar människomassorna igång vår tysta planet.

Vi är alla ombord på gatan, det är trängsel som på en färjas däck.

Vart är vi på väg? Räcker temuggarna? Vi kan skatta oss lyckliga som hann

ombord på den här gatan!

Det är tusen år före klaustrofobins födelse.

Bakom var och en som går här svävar ett kors som vill hinna upp oss, gå förbi

oss, förena sig med oss.

Någonting som vill smyga sig på oss bakifrån och hålla för ögonen på oss och

viska "gissa vem det är!"

Vi ser nästan lyckliga ut i solen, medan vi förblöder ur sår som vi inte vet om.

Från GATOR I SHANGHAI ur LEVANDE OCH DÖDA

**************************************************************************************************

Utanför drar gågatan förbi, gatan där mina steg dör bort och likaså det skrivna,

mitt förord till tystnaden,

min avigvända psalm.

Från CARILLON ur DET VILDA TORGET

******************************************************************************************************

Tills gryningen då sophämtarna kom

och slamrade med plåtkärlen därnere

bakgårdens fridfulla grå klockor

som ringde mig till sömns.

Från FRÅN VINTERN 1947 ur SANNINGSBARRIÄREN

**************************************************************************************************

Ansikten och gestalter omgrupperas.

Vi rör oss på en gata, bland människor i solgasset.

Men lika många eller fler

som vi inte ser

finns inne i de mörka byggnader

som reser sig på båda sidorna.

Ibland går någon av dem fram till fönstret

och kastar en blick ner på oss.

Från DRÖMSEMINARIUM ur DET VILDA TORGET

*************************************************************************************************************

Därifrån och tvärs genom väggen in i den klara ateljén

in i sekunden som får leva i århundraden.

Tavlor som kallar sig "Musiklektionen"

eller "Kvinna i blått som läser ett brev" -

hon är i åttonde månaden, två hjärtan sparkar i henne.

På väggen bakom hänger en skrynklig karta över Terra Incognita.

Från VERMEER ur FÖR LEVANDE OCH DÖDA

*****************************************************************************************************

Jag har varit där -

och på en vitkalkad vägg

samlas flugorna.

De bruna löven

är lika dyrbara som

Dödahavsrullar.

Från HAIKUDIKTER ur DEN STORA GÅTAN

************************************************************************************************************

Just nu var människorna 

de enda som var stilla.

De höll en tyst minut.

Och särskilt de döda på lantkyrkogården

var stilla

som när man satt för en bild i kamerans barndom.

Från DET ÖPPNA FÖNSTRET ur MÖRKERSEENDE

****************************************************************************************************

Drömde att jag skulle börja skolan men kom försent.

Alla i rummet bar vita masker för ansiktet.

Vem som var läraren gick inte att säga.

Från SORGEGONDOL nr 2 ur SORGEGONDOLEN

*******************************************************************************************************

I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman

som är en stor svartblå cylinder. Orion hänger ovanför tjälen. Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för. Ljuset växer sakta som vårt hår.

Från MINUSGRADER ur SANNINGSBARRIÄREN

*************************************************************************************************

Ett foto från början av seklet visar en strand. 

Där står sex uppklädda pojkar.

De har segelbåtar i famnen.

Vilka allvarliga miner!

Båtarna som blev livet och döden för några av dem.

Och att skriva om de döda

är också en lek, som blir tung

av det som ska komma.

Från DEN BORTGLÖMDE KAPTENEN ur FÖR LEVANDE OCH DÖDA

******************************************************************************************************

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.

Han vet det inte.

Han är en pakt mellan två

där den ene skall vara synlig till hundra procent

och den andre osynlig.

Vad jag avskyr uttrycket "till hundra procent"!

Från GULDSTEKEL ur FÖR LEVANDE OCH DÖDA

***********************************************************************************************

De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida

de som aldrig är tankspridda

de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den Oidentifierade -

gå förbi dem!

Från GULDSTEKEL ur FÖR LEVANDE OCH DÖDA

******************************************************************************************************

Den här kvinnan köper och köper saker

för att kasta i gapet på tomrummen

som smyger bakom henne.

Från GALLERIET ur SANNINGSBARRIÄREN

********************************************************************************************************

Ofta måste jag stå alldeles orörlig.

Jag är knivkastarens partner på cirkus!

Frågor jag slängt ifrån mig i raseri

kommer vinande tillbaka

träffar inte men naglar fast min kontur

i grova drag

sitter kvar när jag har gått från platsen.

Från GALLERIET ur SANNINGSBARRIÄREN III

******************************************************************************************************

Tre svarta ekar ur snön.

Så grova, men fingerfärdiga.

Ur deras väldiga flaskor

ska grönskan skumma i vår.

Från VINTERNS FORMLER IV ur KLANGER OCH SPÅR

*********************************************************************************************************

Att förtrollas - ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna.

De är på något vis oväntade.

De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken aldrig annars stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting.

Från BLÅSIPPORNA ur DET VILDA TORGET

******************************************************************************************************

ESPRESSO

Det svarta kaffet på uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.

Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka.

I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.

Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,

som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspiration att öppna ögonen.

Ur DEN HALVFÄRDIGA HIMLEN

*********************************************************************************************************

Tvättkläderna hängde i det blå. Murarna var heta.

Flugorna läste mikroskopiska brev.

Från LISSABON ur KLANGER OCH SPÅR

****************************************************************************************************

Jag såg en bokstavstrogen tv-predikant som samlat in massor med pengar.

Men han var svag nu och måste stödjas av en bodyguard som var en välskräddad ung man med ett leende stramande som en munkavle.

Ett leende som kvävde ett skri.

Skriet från ett barn som lämnas kvar i en säng på sjukhuset när föräldrarna går.

Från GULDSTEKEL ur FÖR LEVANDE OCH DÖDA

**************************************************************************************************

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Från ROMANSKA BÅGAR ur FÖR LEVANDE OCH DÖDA

*****************************************************************************************************

Det står en man långt borta på fältet och tycks se hitåt.
En bred hatt skymmer hans ansikte.
Han tycks betrakta den mörka gestalten här i rummet,
kanske till hjälp.

Från EFTER ANFALL ur HEMLIGHETER PÅ VÄGEN

*********************************************************************************************

Vinden går i tallskogen.Det susar tungt och lätt.
Östersjön susar också mitt inne på ön, långt inne i skogen är man
ute på öppna sjön.
Den gamla kvinnan hatade suset i träden. Hennes ansikte stelnade i
melankoli när det blåste upp:
"Man måste tänka på dem som är ute i båtarna."
Men hon hörde också något annat i suset, precis som jag, vi är släkt.

Från ÖSTERSJÖAR II

****************************************************************************************************

SVAR PÅ BREV

I nedersta byrålådan hittar jag ett brev som första gången kom för tjugosex år sedan.
Ett brev i panik, som fortfarande andas när det kommer för andra gången.
Ett hus har fem fönster: genom fyra lyser dagen klar och stilla. Det femte vetter mot en svart himmel, åska och storm. Jag står vid det femte fönstret. Brevet.

Ur DET VILDA TORGET

**********************************************************************************************************

ÖRNKLIPPAN

Bakom terrariets glas
reptilerna
underligt orörliga.

En kvinna hänger tvätt
i tystnaden.
Döden är vindstilla.

I markens djup
glider min själ
tyst som en komet.

Ur DEN STORA GÅTAN

***************************************************************************************************

Solen glider fram bakom husväggen
ställer sig mitt i gatan
och andas på oss
med sin röda blåst.

Från LANDSKAP MED SOLAR ur SORGEGONDOLEN

*******************************************************************************************

När stunden kommer
vilar den blinda vinden
mot fasaderna.

Haikudikter IX